Lycklig

Jag känner mig ganska lyckligt lottad.
Jag har en underbar make som ser sin framtid med mig,
jag har en underbar mamma som trots allt elände ändå försöker och jag känner ändå att hon finns där trots allt.
Jag har tre underbara systrar. En är 21 år, en är 15 och och en är 12 år.
Jag har en underbar hund.
Till jul blir jag även klar med min utbildning till undersköterska.
Jag bor i en fin lägenhet lite ute på landet i ett jätte lugnt område blandat med både pensionärer och yngre, vi är totalt 8 familjer som bor i detta område.. nå mer ryms ej :)

Men det finns även saker jag inte har.. som ex. barn eller fast jobb.
Men de är ingenting som hindrar mig att leva mitt liv fullt ut ändå. Barn kommer när man minst anar det, fast jobb är något jag kommer börja leta efter min utbildning. Jag satsar helhjärtat på utbildningen för att sedan börja jobba.

Mina syskon bor i södra Sverige.. Cathrin i Göteborg och Sandra o Izabella i Tibro.
Det gör att vi väldigt sällan träffas.
Jag har tidigare varit mer eller mindre nekad att få rå om mina syskon själv,
men jag har aldrig gett upp hoppet. Och nu efter bröllopet fick jag äntligen chansen. Izabella stannade kvar här hos mig och Jörgen efter att mamma och Sandra åkt hem.

Det var först tänkt hon bara skulle stanna någon dag, men hon ville vara kvar längre så det blev tillslut en vecka. Vi har bara haft det roligt, gjort saker som hon gillar, vi har skrattat, sett film, spelat badminton, gått på barnens hus osv. Dagen innan det var dags för henne att åka hem kramade hon om mig efter att hon varit ledsen ett tag och sa: " jag vill inte åka, jag vill vara här".
Jag pratade med mamma efter att vi lämnat av henne där uppe i måndags, då hade bella gråtit igen och sagt att hon saknar mig och vill vara hos mig och Jörgen.

De orden värmde jätte mycket i mitt hjärta, för det bevisar ju bara att hon haft det kul och att hon vill komma hit flera gånger. Om någon vecka kommer Sandra ner hit, då ska vi rå om henne några dagar också,
och det ser jag, men även Jörgen fram emot, ska bli kul.

Sen åker dom hem igen till Tibro och jag vet inte när jag får chansen att träffa och rå om dom igen. För nu flyttar mamma ner till södra Sverige. Vilket gör att flickorna då inte har något "ärende" hit upp till norr. Men jag har framfört min önskan till min mor, att flickorna ska få börja komma upp hit också på nått lov och en stund under sommarloven.

Hade jag nu varit "farlig" för mina syskon, eller inte kunnat ha hand om dom på ett bra sätt eller allt vad det nu funnits för "undanflykter/ursäkter" till att dom inte har fått komma hit själva tidigare så hade inte Bella gråtit och velat vara kvar här eller Sandra längta jätte mycket att få komma hit.
Bara det torde ju vara ett tecken på att det är väldigt tryggt och bra innan för våran dörr.
Så jag hoppas att min mor kan uppfylla min önskan.

En syster är ett stöd
och en hjälpande hand.
Hon är bunden till dig
med ett kärleksfullt band.

Som lilla… eller stora…
är hon dig ganska lik.
Hon finns i många minnen
och hon gör din levnad rik.

Det känns tryggt att hon vet
varifrån du kom,
att hon ser vad du gör
och att hon bryr sig om.

Med henne kan du dela
både sorger och skratt…
En syster är en gåva
– en ovärderlig skatt. 

'