Jag har brutit en tradition i år.. jag har kastat ut julen redan! Traditionen säger ju att julen dansas ut 20:e dag knut .. dvs 20 dagar efter jul (13 januari)..Men för mig är julen över så fort det blir ett nytt år och då åker jul sakerna bort helt enkelt :)
Jag har upptäckt hur farligt det är att vara ledig.. när jag gjorde praktiken så fick jag ändå bra rutin på sömnen och sov oftast mina timmar som jag behöver.. förutom de gånger jag gick kvällspasset.. då slutade jag 21:30 och dagen efter började man 06:45.. då blev det färre timmars sömn, men det gick bra ändå.
Men nu när man är ledig helt i några veckor så vänder jag på dygnet totalt.. inatt somnade jag inte förrän vid 03-tiden.. det funkar inte.. är ju super seg sen på dagen.
Nä.. från och med inatt kommer jag börja vända tillbaka dygnet så blir jag nog människa snart igen :)
Igår var en dag då tankarna snurrade lite extra.. for ut och gick en timme med hunden och under den promenaden kunde jag rensa skallen vilket var skönt. Men då fick jag en tanke under tiden ang. hästar.. när jag var liten var jag med i hästklubben pollux, då fick man ett paket varje månad med en massa saker om hästar.. jag gillade verkligen hästar då.. min farmor tog mig alltid med på trav på bergsåker i Sundsvall när jag var där nere och hälsade på.. jag hade alltid en dröm att få börja rida.
Min dröm höll på att bli sann, men lika fort gick den itu. Jag satte mig i sadeln på hästens rygg, var inte en fullvuxen häst vad jag kan minnas.. när den plötsligt blev rädd för något.. eller jag vet inte.. men någonting hände iaf som gjorde att den "stegrade" alltså ställde sig på bakbenen och jag föll av. Minns inte så mycket efter det eftersom jag drabbades av kraftig hjärnskakning och minnesluckor. Då var jag 9 år.
Sedan dess har jag varit rädd för hästar.. vet inte varför.. men det är en rädsla jag skulle vilja bli av med.. för hästar är fina djur.. kanske inte börja rida.. men iaf kunna gå fram till en häst och klappa den osv.. Jag ångar ju så klart att jag inte övervann min rädsla redan då när detta hände.. utan ha låtit de gå alla dessa år och rädslan nästan bara växt.
I somras var jag ute och gick med hunden en lång sträcka, då möter vi en häst med ryttare som lunkade fram i lugn takt.. hunden vart rädd.. men det gjorde ju inte saken bättre av att min puls steg kraftigt och hjärtklappningen var ett faktum.. min rädsla gick nog inte missa.. nä.. riktigt jobbigt är det för jag gillar ju hästar.
Här får du ta del av delar i min vardag och vad som rör sig i mitt huvud
Är man med om en olycka eller tragedi av något slag så är det så oerhört viktigt att man utsätter sig för liknande situationer (utan olyckor då vill säga) för annars riskerar man att drabbas av en rädsla som sitter så pass djupt att det kommer bli svårt att vinna över den.
SvaraRaderaSom ex. krockar du med din bil så är det bra att sätta sig fortast möjligt bakom ratten igen, annars riskerar man att aldrig vilja köra igen.
Har du som mål att bli av med din rädsla för hästar och kanske en vacker dag kunna rida så skulle jag rekommendera dig att söka reda på någon som har häst eller fara till någon gård där det finns hästar och helt enkelt bara gå fram till en. Jag lovar, den kommer inte bita dig, men gå inte bakom för då kan den sparka dig istället. Uppdatera gärna hur det går för dig, kommer kika in här ibland. Lycka till!