Äntligen kunde jag bromsa den innan den blev värre.. för ca. 1½ år sedan hade jag inte klarat av det, då hade jag "blundat" och förnekat kroppens signaler.
Saker och ting börjar också se ljusare ut.. nu på fredag blir jag färdigutbildad undersköterska, äntligen, jag är faktiskt lite stolt över mig själv. Men det var nog rätt tid nu helt enkelt.
Och när jag som minst anade fick jag även besked att jag fått jobb hela sommaren.. på lassa.. på avdelningen jag gjorde praktik på före jul.
Då började jag fundera lite på när jag hade sommarjobb senast.. hmm.. ja.. det var nog när jag var på badhuset i Kalix för många många herrans år sedan. År som näst intill är utsuddade från mitt liv, år som jag helt och hållet lagt bakom mig.. år som jag inte skänker en tanke på nu för tiden.
Men för att återgå till nutiden.. gör iaf nu min sista praktikvecka från och med imorgon.. en praktik som varit si så där helt enkelt. Lite erfarenheter har jag absolut fått... att jobba lite med de med ex. down syndrom på deras arbetsplats så att säga.. men den stora nackdelen med denna praktik är att jag inte känner att jag kunnat göra något.. det där lilla extra som praktikplatserna gärna vill se av en praktikant/elev.. och det är av orsaken att det inte funnits något.. det har nästan varit lite för lugnt. Man har mer eller mindre bara suttit av dessa veckor..
Och där ett tag kände jag bara att jag "kräks".. och detta i samma veva som jag fick min svacka.. det kändes som om det blev pannkaka av allt. Samtidigt så ville jag inte bara ge upp för det skulle innebära att jag inte hade klarat godkänt och på så sätt varit tvungen göra om praktiken på annat ställe.. nä.. samtal med min kurator där vi gick igenom detta och kom fram till olika förslag som man skulle kunna göra för att underlätta för mig.. samtal med en lärare (en underbar sådan som har fått en plats inom mig) där det bollades lite fram och tillbaka och en promenad i skogen i 2 timmar själv med hunden där resultatet blev en rensad skalle och ett beslut av att helt enkelt bita ihop och kämpa mig igenom praktiken som den är.. allt för att slippa göra om något.
Och så blev det och nu har jag som sagt var bra den kommande veckan kvar, jag har överlevt, svackan är på väg att vända och ljuset i tunneln kommer närmare och närmare.
Finns ett citat från någon okänd som jag tycker är bra.. det lyder så här:
"Livet är som det är utifrån de val du gjort.
Vill du ha en förändring måste du
göra andra val än vad du tidigare gjort."
Tycker det talar sitt tydliga språk..!
Avslutar med en fin bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar